En rad lärda och välutbildade ekonomer propagerar för att riksbanken skall sänka den sk reporäntan, som är ett sätt att styra räntorna i Sverige, ner till 0-nivån.

I och för sig har jag en massa sympati för tanken att vi skall ha ett räntefritt samhälle, men jag undrar...

Tanken bakom de välutbildade människornas strävan är, att om det blir billigare att låna så kommer konsumtionen att sätta fart och BNP blir högre och produktionen ökar och arbetslösheten minskar och himmelriket är nära.

Men har vi inte tänkt fel då på något sätt?

Billigare att låna och alltså inte lönsamt att spara?

Är det ingen som har funderat över hur skönt det kan vara att slippa vara skyldig pengar, att var fri?

Är det ingen som har funderat över om någon futtig procent avgör om en företagare skall investera för lånade pengar eller ej när man beräknar att återbetalningstiden på en investering får vara max 5 år?

Behöver vi, som kollektiv, konsumera mer av jordens ändliga resurser med den inverkan det får på kommande generationers möjlighet att överleva?

Det där med att hushålla är tydligen inte inne längre, utan man skall bara slösa nu och så kan barn och barnbarn osv betala för oss. Alltså en riktigt otäck version av "Någon annan samhället".

Förresten, vad säger att den ökade konsumtionen kommer att innebära fler arbeten hos oss i Sverige?

Vi importerar mer för varje år samtidigt som vår export minskar. Såg att exporten hade sjunkit ner till 2006-års nivå.

Lönearbete som sådant är innget att sträva efter. Det inser nog många. Varför skulle de annars hänge sig åt speldrömmar om storvinsten och möjligheten att kunna be arbetsgivaren dra åt helvete? 

Bara vi fått ihop till vad vi anser vara livets nödtorft borde det räcka med lönearbete.

Det är kanske så att vi skall höja priset på lån istället?

Så att folk inser hur skönt det är att inte sitta i skuld utan vara fri att leva, inte vara slavar under näringslivets direktörers girighetspiska. Hur skönt det skulle vara att i praktiken äga det där huset man bor i och inte som nu faktiskt bara bo där på nåder av någon bank.

Kanske är det dags att inse att det där med att få maximal vinst på ett kapital är riktigt riktigt fult?

Men de här tankarna går väl på tvärs mot hur de välutbildade ekonomerna fått lära sig på handelshögskolorna?

Där blir de ju utbildade, men blir de bildade, lär de sig tänka kritiskt?

Har konsumismen blivit en religion som inte får ifrågasättas?