Vi är en samling svikare!

Vi sviker de svagaste i vårt samhälle, bara för att vi skall få råd med fina bilar, semestrar, bostäder, kläder, mat och alkohol och allt det trams som vi anser så viktigt.

Barnen sviks, nu senast med bredvillig hjälp från från Timbro-TV. Janne Josefsson kunde inte hitta några barn som var tvugna att gå till skolan i plasttofflor. Klart som korvspad att de ungar som inte har de kläder som vi vuxna anser att de skall köpa inte kommer till skolan. De skolkar eller hålls hemma.

De äldre barnen som sviks av samhället och/eller av egna vuxna skolkar de också. De hamnar i kriminalitet eller som oftast för de unga tjejerna i självskadebeteenden av de mest förfärliga slag.

Men snälla Gubbfan, nu skriver du väl smörja i alla fall? Vi har ju en så bra barnomsorg och skola som ser till om något blir galet?

Har vi det?

I min kommun är delningstalet för barnomsorgen 18/23.

Hur tror ni att en begränsad personal skall klara 18 barn i åldern 1-3 år i samma lokal. De är tacksamma om de ens hinner se om barnen är kvar eller om de bara har försvunnit.

Samma elände för barnen i mellanstadiet eller i högstadiet. Lärarna gör nog vad de kan, men hur mår en ung människa med den press som de utsätts från omgivningen och en skola som sätter samma eller högre krav på högstadiebarnen än vad som sattes på gymnasieeleverna för 50 år sedan?

Vi ids inte ens offra så mycket resurser så att skollokalerna är anständigt städade. Toaletterna är ibland så vanskötta att flickorna inte går till dem utan får diverse urinvägsbesvär därför att de måste hålla sig hela dagen tills de kommer hem.

Men som sagt, det får ju inte kosta något.

Och det är vi vuxna som har skapat deras situation, det är vi vuxna som har skapat ett översexualiserat köpsamhälle där enbart de mest lyckade räknas. Oftast, men inte alltid, är det också skapat av män.

Våra äldre och svagaste får inte den hjälp de behöver utan får tillbringa sin tid under vanvård på diverse institutioner.

Kanske någon förstår min frustration och ilska över att det är minus 18 grader inte bara utanför mitt fönster utan i våra beslutfattares själar.