Det är fortfarande lika torrt här.

Jag börjar bli nervös inför tanken att det kanske inte blir svampplockning för gubbfan i år.

Normalt så har, så här års, sommarkantarellerna börjat skördas och en hel del redan torkats för vinterbruk. Men det är väl bara att hoppas på en förändring så småningom. Regnet kommer väl när det absolut inte får komma för lantbrukarna.

Det är ingen vacker syn om det blir en massa liggsäd som gror på fälten.

Men jag skall väl inte klaga. Häromkvällen tog vi oss till ett hjortronställe och kunde plocka några liter, självklart bara blötgubbar.

Vi kunde, något omtöcknade, lämna vårt skvattramrika hjortronställe.

Skvattram avger bedövande, rent berusande, ångor. Det är farligt att vistas bland skvattram mitt på dagen i värmen. Man blir stupfull om man inte passar sig.

Naturen är fantastisk egentligen. Tänk att man inte behöver åka till systemet om man vill bli lite yr i mössan. Bara sticka ut och njuta av Guds underbara natur.

:-)

En liten munk från ett kloster nere i Alperna beslöt att gå ut och studera naturen och njuta av Guds underbara natur. Solen sken, fåglarna kvittrade, fjärilar fladdrade, bin och humlor surrade och den lille munken fann att han var i paradiset. Så beslöt han sig för att lägga sig ned i det höga gräset på en alpäng och få lite sol på sin magra kropp.

Alltså av med kåpan och så la han sig ned och njöt.

Nu var det så, att längre in i dalen fanns ett nunnekloster.

Just denna dag fick abedissan, ett rejält fruntimmer, en sådan lust till champinionsoppa.

Hon kallade till sig minsta lilla nunnan och instruerade henne att gå ut och plocka champinioner. Lilla nunnan fick också veta hur de såg ut och var de växte.

Så trippade lilla nunnan ut med en korg på armen och letade.

Men jo... där var det bestämt en champinion. Hon la den i sin lilla korg och sjöng för sig själv: En champinion, trallalala. Och där en till: Två champinioner trallalala. Ner i korgen med den.

Och tre chapinio..., tre champinion....men.....

Så gick dagen och den lilla nunnan gick hem till sitt och munken till sitt och båda prisade de den fantastiska naturen.

Nästa dag trippade den lilla nunnan ut igen för att plocka champinioner.

En champinion trallalala, två champinioner trallalalala, tre champinio....

Så gick en tid och den lilla nunnan gick varje dag ut och plockade champinioner, abedissan fick till sin soppa och allt var frid och fröjd tills dess att den lilla nunnan började må illa på mornarna innan hon fått något att äta.

Det kan bli så ibland.

Men eftersom den lilla nunnan var abedissans favorit så blev abedissan lite orolig för att lilla nunnan blivit sjuk och beslöt att lilla nunnan skulle få stanna i sängen och hon skulle själv plocka champinioner.

Nog för att hon var starkt närsynt, men svampar skulle hon väl kunna se. Hon hörde ju bra i alla fall och hon var musikalisk så det skulle vara skönt att slippa psalmsången. Några av de äldre systrarna hade lagt sig till med kärringdarr när de sjöng så det skulle bli skönt att komma ifrån det eländet.

Hon tofflade alltså ut med en korg på armen och letade champinioner.

Och bestämt, nog såg hon illa, men nog var det en champinion där borta i gräset.

Ner med den i korgen under sång och lovprisan. En champinion trallalalala, två champinioner trallalalala. Det går ju fint det här!

Och där har vi en till!

Den skall ned i korgen den också!

Tre champ.. Tre champin.... ja men det var väl själv den! Tre champinioner trallalalalala.

Ha så bra och ge er ut och plocka svamp när den tiden kommer.