Jag hoppas att gårdagens historia angående medelålderskrisen för män gick att läsa. Även om jag vill klara av att översätta från orginalets danska, så är det inte alltid så lätt att få till något som fungerar på samma sätt.

Jag inbillar mig att man tänker på lite annat sätt där nere i södern. Och eftersom språk och tanke hör intimt samman så kan det ibland bli problem.

Men själva meningen med historien är nog att vi män tänker väldigt lite egentligen.

Jag var och lämnade in bilen på verkstaden i morse för en justering av bromsarna. Så tog jag bussen hem till skogen och den underbara naturen. Vid busshållplatsen hade det samlats massor av ungdommar som skulle med en annan buss ut till lantbruksskolan. De var glada pigga ungdommar med ett helt låååångt liv framför sig.

Kanske.

För det som kom för mig när jag såg dem var att jag nog skulle vara lycklig som fått leva så länge. Risken är fortfarande synnerligen stor att de ungdommarna inte kommer att nå medelåldern någon av dem. Än mindre min ålder eller bli ännu äldre.

För: 

Vi förgiftar vår jord.

Vi överutnyttjar de resurser vi har.

Vi gör allt för att kontrollera och styra människornas tankar.

Och vi tillverkar fortfarande fler kärnvapen än vi skrotar, trots att det finns så många att vi kunde utplåna allt liv på jorden några tusen gånger om.

Denna underbara planet som är helt unik. Vi är skapade bara för denna planet. Alla rymddrömmar är mest fantasier eller rent nonsens.

Vi lever i vad som är paradiset bara vi fårstår att det är här och nu och inrättar vårt och andras liv efter det. 

Varför är vi människor så korkade att vi inte förstår?