Några försök till tankar kring förslaget om elitklasser.

Förslaget oroar mig av flera skäl.

Det låter fint med tanken att man skall stimulera barnen så mycket som är möjligt. Vi tror att de som får extra stimulans i teoretiska ämnen skall bli till större nytta för samhället och bli bättre människor än de skulle bli om de gick kvar i en sammanhållen skolform.

Men vänta nu här! Vad säger att man blir bättre människa bara för att man får känna sig som bättre än den vanliga populasen, eller de inte så smarta f d klasskompisarna? Är det kanske så att vi med elitklasser väljer ut barn som får uppleva sig som klass A människor och barn som blir klass B människor. Nu börjar det lukta rashygien tycker jag.

Varför är vissa barn duktigare i en del ämnen än andra? Jag tror för min del att det är sällsynt att det skulle vara genetiskt betingat. Det är snarast så att en del barn har fått mer eller rätt stimulans i skolan och i hemmet. Kan det vara så att vi har givit för snåla personalresurser till skolan? De stackars lärarna har kanske inte haft möjlighet att stimulera alla barn på rätt sätt? Föräldrarna har kanske inte förstått eller haft möjlighet att stimulera barnen tillräckligt. Försörjningsbörda och konkurrens från massmedia och allt tingeltangel som prackas på oss kanske lagt hinder i vägen?

Men då är det väl här vi skall börja? Alltså ge mer personalresurser till skolan, göra skolsituationen mer stimulerande för alla barn, lära barnen det där lilla nyttiga ordet VARFÖR och naturligtvis motverka skräpet från TV mm.

 Det är här vi ser den berömda bockfoten. Anledningen är att detta skulle kosta pengar. Skattepengar! Det är fult. Med elitklasser kan man sedan glatt ytterligare försämra den offentliga skolan. Det är det som nu sker runt om i vårt land. Man inrättar friskolor eller allehanda privata lösningar och drar ned på den offentliga skolan.

Man segregerar vårt samhälle.

Detta kommer på sikt leda till motsättningar i samhället med en situation som liknar den vi hade på 20- och 30-talet.

Då blir det farligt.