Kärnkraften debatteras igen.

Den borgerliga alliansen har lierat sig med LO.

Bygg ut skriker man. Ersätt nuvarande kärnkraftverk med nya. Då är det underförstått effektivare, större och mer produktiva.

Rädda jobben och den energikrävande industrin.

Och välfärden!

Hur man nu definierar den.

Men resultatet av den gamla kärnkraftsomröstningen då?

Det resultatet skiter man i!

Det var ju då det. 

Jobben i dag är viktigare!

Hur vidrigt och skadligt det är att bryta uranet skiter man i, bara det inte bryts här i Sverige.

Att uranmalmen faktiskt är slut betydligt snabbare än oljan skiter man i.

De människor som bor i närheten av den förgiftade Ranstadsgruvan har anledning att fundera på flyttning. Även den relativt uranfattiga malmen kommer att användas.

Hur man skall göra med det utbrända kärnbränslet skiter man egentligen i. 

Hur man skall göra med de radioaktiva utjänta kärnkraftverken skiter man egentligen i.

Gör bara hål i berget och tippa ned det där.

Problemen får lösas i framtiden, dvs våra barn, barnbarn osv i ett antal tusen år får dras med vårt århundrades behov av energi och betala den notan med strålskador och förgiftad natur.

Dagens politiker är ju borta då. Så de problemen skiter man i. 

Omoraliskt!

Fruktansvärt omoraliskt! 

Men det skall ju betalas av industrin säger man och döljer därmed att det rent ekonomiskt är en ohållbar energikälla utan kraftiga statliga subventioner.

Inga statliga pengar sa man.

De första reaktionerna kom från Vattenfall, ja STATLIGA VATTENFALL.

De skulle börja planera för utbyggnad av kärnkraften.

Då blir det ju i praktiken statliga subventioner i alla fall.

Man betalar kärnkraftssatsningen med minskad vinst till statskassan och/eller aktieägartillskott, dvs skattepengar. 

Så blev det som vanligt: Politiker ljuger inte: De säger bara inte hela sanningen!

Inte underligt att det finns politikerförakt.

Dumt, urbota dumt!

Och en förfärlig brist på moral!