Det här med att skriva blogg var inte så lätt som jag trodde.

Jag har skrivit och skrivit och trodde det var klart. Men tji fick jag!

Man skulle spara inlägget genom att klicka längst ned på sidan också.

:-(

Gamla människan!

Inte se sig för.

Men vi gör om det och börjar med att be om ursäkt för "bloggarens namn".

Man skall inte svära och dessutom är titeln Gubbfan förbehållet lärare.

Jag är inte lärare men intresserad av vad de pysslar med.

Bland annat av betyg.

För snart 60 år sedan fick en liten rädd pojke sitt första betyg.

Ett betyg på en liten människa som egentligen ville leka och inte tillbringa dagen på en skola, en institution.

Sedan följdes jag genom folkskola, realskola, gymnasium och universitet av diverse betyg.

Jag, liksom de flesta barn och ungdomar, uppfattade och uppfattar betygen till en pytteliten del som betyg på prestationer, till största delen som betyg på människor.

Eftersom jag tillhörde den skara som fick de fina betygen, kanske delvis pga mina föräldrars sociala ställning, kände jag mig som en bättre slags människa.

Men stopp! 

Är det fler än jag som känner stanken från 30-talets Europa?

Vad är det som major Björklund och de andra i "Svenska Pirayaklubben" försöker få tillbaka?

Har framgångsteologerna hos Livets Hord i Uppsala och liknande grupperingar tagit över.

Jo, jag vet att betyg kanske är det mest praktiska sättet att fördela begränsade utbildningsplatser, kanske det enda sättet, men 30-talsstanken finns där i alla fall.

Har inte alla människor lika värde?

Jag fruktar att vi lär våra små barn något annat, genom att sätta betyg på människor.

Jag ställer inte upp på ett samhälle med A-människor, B-människor och C-människor.

Vi är lika mycket värda allesammans!